Att förneka det som rör sig

Svaren under förra inlägget kräver lite mer utrymme:

Klaus said...

Nu ska vi tala allvar. Jag kommer hit och jag ser rader som "inte leva upp till sin individuella potential" och "det är ok att förtränga och försaka" och så vidare. Michael Haneke rekommenderas. Svartsynthetens överstepräst. Man skulle kunna kalla det ärlighet, känslobasar, nakenhet och allt det där. Men man får inte lura sig att tro att det svartsynta kommer närmre sanningen än låt säga optimismen bara för att det rasar språklig och medial våldsstorm omkring oss dagarna i ändå. Det är ju trots allt vi som lever och andas språket, berättelserna om oss själva. Men det kommer ett visst ansvar. Eftersom vi också är medskapare till språket och därmed mänskligheten. "Ok att förtränga och försaka." Ja, om man vill nå en artificiell livsstil. I ett samtal häromdagen med en av mina äldsta vänner kom jag till insikt (Tack S!). Det finns egentligen bara ett sätt att tala om ett icke-autentiskt liv; och det är ett självhatiskt liv. Eftersom ett självhatiskt liv är ett statiskt liv som innefattar ett jag vilket beslutat sig en gång för alla vad den egna positionen går för. Det är ett liv som utesluter den viktigaste faktorn i universum: att allting förändras. Du kan och får förneka mycket; Gud, pengar, Göran Persson, men våga inte förneka förändringen, då kommer jag med ett basebollträ och klubbar dig i pallet.Det finns mer att säga, men jag sitter på jobbet.

04 november, 2005 14:16


D.N.A said...

Detta är en blogg om och för de statiska, jag ska lägga till det i presentationen, tack Klaus. Vi vill inte förändras, vi är för upptagna med att posera med vår inbillade sorg. Vi är inte särskilt ärliga, och sanning är ingenting vi strävar efter. Vi vill stå kvar på samma ställe hela livet, inte röra oss, vi vågar inte, och vadå språket, vi vet inte vad det betyder, vi vill titta på teve, vi vill inte träna, vi vill äta buffalo wings till lunch varje dag, titta på porr, äta kött, knulla ibland, men det får vi sällan, och vi gör inga större ansträngningar för att få vad vi vill ha, för egentligen vill vi ingenting annat än att bli omhändertagna, och vips så har livet varit, och vi klarade oss, vi levde och dog och däremellan gjorde vi ingenting, förutom att raka pungen och kolla på haneke, en perfekt kombination, och så tyckte vi lite ibland, hade åsikter, men det var bara för att fördriva tiden, för någonstans i trettioårsåldern försvinner våra vänner, de har tröttnat, och vi vill inte ha nya, vi har ju våra föräldrar, och när de dör bor vi kvar i deras hus och andas så lite som möjligt, och sen dör vi och innan dess har vi bara rakat pungen och kollat på haneke osv.eller ska vi kalla oss jag?

05 november, 2005 13:03

Vad fan glor du på?

I DN idag fanns en artikel om lycka. DN hade också varit ute på stan och ställt frågan: "när kände du dig lycklig senast?" (ni vet med en liten bild på personen och svaret bredvid)
En kille svarar: "I går kväll fick jag en bra blick från en tjej. Det händer inte så ofta att det känns så schyst. Eftersom det var länge sedan sist blev det en extra kick."

Vad ska vi göra med alla ensamma människor? Eller är det jag som kräver för mycket, eftersom jag inte skulle nöja mig med en liten blick? Eller, jag skulle nog inte bli lycklig i alla fall. Eller? När fick jag en blick senast? Vi lämnar ämnet nu.

Some of my friends, don't know who they belong to
some can't get a single thing to work inside
- Gram Parsons

Anonymous said...
De ensamma människorna kan sitta och ruttna. Livet är rättvist.
04 november, 2005 23:14

Bra sagt! /DNA

Någon som vill bo med mig?

I gratistidningen Stockholm city står det idag att det visst finns många lediga lägenheter i stockholmsområdet att hyra. Det står om Janos och Katja, som är så glada för sin trea i Blackeberg, för 8100 kr/mån. Eller vad sägs om en trea på 69 kvm (kan inte vara en stor trea) för 7500 kr/mån, också i Blackeberg.

Jag tolkar artikeln så här: i Stockholm måste man vara minst två för att ha råd att hyra en lägenhet. För vad sägs om en 2:a i Husby (58 kvm) för 6171 kr/mån?

Är det bara jag, eller är det inte lite dyrt? Mmm, vad ska jag göra, skaffa tjej eller flytta ut på landet?

Slaskfri

Jag är tom. Tom. Jag har slutat läsa gratistidningarna på tunnelbanan. Kvällspressen har jag inte rört på månader. Jag tackade nej till en gratis expressen som delades ut igår på väg till jobbet. Löpsedlarna ser jag inte ens. Därför finns inte längre något att bli upprörd över. Jag använder teven endast till filmer. Jag vet inte längre vilka skitsåpor som går. Alltså, jag är tom. Jag lever i en annan verklighet, en verklighet vid sidan om.

I lördags såg jag Michael Hanekes nya film "Dolt hot" (Caché). Haneke sviker aldrig. Där finns ingen ironisk underton, ingen svart humor, inga lyckliga slut... där är mörkret kompakt, evigt. Se den. Eller, inte bara den, hyr hela hans jävla produktion och se i ett svep. Nu i helgen.

Harold

Grattis Harold, andra året i rad som Akademien väljer en intressant person. Kanske kan jag till och med börja gilla Nobelpriset i litteratur.

Annars är det fredag idag. Bered en väg för oron och snapsen att dämpa den med.

Sophia 1: meningslösa människor

Cynikerklubbens första gästframträdande!!!

[Sophia]
Idag läste jag mycket upplyftande i Dr Hammudah 'Abd al-'Atis utmärkta bok hur en person utan tro lever ett meningslöst liv och inte har några värdiga mål att nå. "En sådan persons liv är meningslöst, och denne lever från dag till dag, något som inte alls är att leva." Precis vad jag alltid har ansett. Till skillnad från doktorn tror jag dock dessvärre inte att det finns något att tro på. Det är fantastiskt att få läsa hur meningslös ens tillvaro är i många andras ögon. Jag önskar att man kunde få läsa det oftare. Det stärker, annars blir det ju alltid protester om man kläcker ur sig något sådant. Oftas daltas det med personer med en meningslös tillvaro. Alla ska intalas att de har en mening, även de som knappt betalar skatt och mest ligger samhället till last, eller de som inte direkt är till glädje för några av sina medmänniskor. Såna som jag. Äsch, jag kan inte sova och jag har ingen att prata med för alla andra sover. Godnatt då!

[D.N.A]
Hej, trolösa kvinna. Får jag publicera detta i Cynikerklubbens blogg? Ska jag skriva under med något namn?
/d.

[Sophia]
Annars hade jag gillat lite sympati med en usel människa som mig själv.

[D.N.A]
du har min fulla sympati, jag vet precis hur det kan kännas. eller hur det känns, igår morse vaknade jag med fullt drag i panikångesten, och då var livet som ett litet svart hemlöst knyte. vet inte vad vi ska göra åt våra förtappade liv, men tyvärr är det väl så, att om du vill ha positiv och käck uppmuntran så är jag fel person. det blir som att dricka sand när man är törstig.

[Sophia]
Tack för din sympati men låt mig förtydliga att det inte är någon positiv och käck uppmuntran jag är ute efter. Verkligen inte! Positiv och käck uppmuntran retar bara upp mig. Det jag möjligtvis är ute efter är medhåll om hur miserabel jag är. Som: Sophia, jag förstår att du tycker att din tillvaro är meningslös och att inget du gör leder någonstans, det har du nämligen helt rätt i. Men gå för den delen inte och häng dig, det blir inget bättre av. Kämpa på bara. Förmodligen kommer det inte bli bättre än så här och ingen kommer någonsin att tycka om dig trots att du är en ganska så bra person egentligen.

Du har MIN fulla sympati med ditt elände. Det löser sig förmodligen inte.

[bloggen uppdaterad på begäran]

Citat 3

- Men varför tar du inte livet av dig om allt är så genomkass?
- Jo, jag ska, men inte förrän jag tuggat mig igenom Fass!
(Pst/Q)

En fika, någon?

Curling-föräldrar

När jag surfade runt lite var det ett blogginlägg som uttryckte en önskan att fler i vårt samhälle skulle vara som Maria Wetterstrands föräldrar. Det handlade om ett svar hon givit som gäst hos Carin Hjulström-Liv, på frågan var hon fått sin självsäkerhet ifrån. Hon svarade:

- att hennes föräldrar inte försökt förminska henne
- de har sagt att hon klarar mer än hon tror
- att det inte finns några begränsingar
- att man hellre ska våga svara ja istället för nej på erbjudanden och förfrågningar
- att våga testa lite mer än man egentligen tror man klarar av

Jag tänkte nu se om några av dessa stämmer in på mig och mina föräldrar:

- mina föräldrar har inte försökt att förminska mig
--- Nja, det beror på hur man definierar förminska, jag stannar vid nja.

- de har sagt att jag klarar mer än jag tror
--- Nej, de har aldrig begärt att jag ska klara något. De är curling-föräldrar.

- att det inte finns några begränsingar
--- Jorå, det finns massor av begränsningar. Varje steg jag tar innefattar hinder, som jag måste tänka igenom noga innan jag tar steget. ”Om något är för jobbigt, skippa det.”

- att man hellre ska våga svara ja istället för nej på erbjudanden och förfrågningar
--- Om jag inte tror att jag klarar av något, ska jag hellre svara nej än jag. Och jag tror att jag klarar ganska lite, så det blir oftast nej.

- att våga testa lite mer än man egentligen tror man klarar av
--- Absolut inte! Det kan ju hända något. Bättre att ta det säkra före det osäkra.

Slutsats: nu vet jag varför Maria Wetterstrand är självsäker och jag själv inte är det.

Dåligt manligt självförtroende?

Jag har surfat runt lite bland feministsidor, eller vad vi ska kalla dem, jämställdhetssidor, kanske. Ofta mycket skarpsinniga och heltäckande – nödvändiga. Jag har insett att jag måste acceptera att kampen förs på generell nivå, att förtrycket beskrivs i strukturer, attityder, fördomar osv. Det är som när jag beskrev manligheten i förra inlägget, på individnivå finner vi alltid undantag. Exempelvis känner jag mig ibland som ett enda stort undantag, en avvikelse, en perifer varelse som inte vet vart och vem han är.

På den eminenta sidan systrar.net läser jag i en artikel: ”Om kvinnor från födseln uppmuntrades lika mycket som pojkar till att bli självsäkra individer skulle vi inte ha det här problemet.”

Kan vi dra följande slutsats? – Eftersom kvinnor inte uppfostras till självsäkra individer, förväntas de heller inte bli det. Följaktligen accepteras kvinnor med dåligt självförtroende av omgivningen. Pojkar (notera att kvinnor är kvinnor och män är pojkar i citatet ovan) däremot, uppfostras till självsäkra individer, och förväntas också att vara det. Detta betyder att de män som inte kan leva upp till det självsäkra idealet, hamnar utanför manligheten. Och vi vet vad som händer de kvinnor och män som inte kan leva upp till sitt köns idealtyp: exempelvis får de ett komplicerat och krångligt förhållande till det motsatta könet (om de är heterosexeulla).

Varför uppfostrades inte jag till en självsäker individ? Jag är ju man. Vad fan är det frågan om, jag tillhör det priviligierade könet, var är mina förmåner, var kan jag skörda frukten av min manlighet? Eller måste jag söka bland kvinnor utan kvinnlighet?

Förståndshandikappad manlighet

Stephan Mendel-Enk skriver i Med uppenbar känsla för stil om den dominerande manligheten, den vi män vaggas in i, men som fördöms om den efterlevs på varje punkt. Ett fint exempel är kön till korvkiosken vid slussen (Stockholm) en natt efter krogen. Plötsligt springer en råtta genom kön och panik utbryter. Vissa flyr och skriker (kvinnor), andra börjar jaga råttan och kasta saker efter den (män). En lätt förståndshandikappad kille fortsätter jakten efter att de andra slutat, han hinner upp råttan och stampar i all hets ihjäl den under sina skor. Kvinnorna och männen runt omkring fördömer handlingen, säger att den är vidrig, sjuk, äcklig. Den lätt förståndshandikappade killen förstår ingenting, han fullföljde ju bara den uppiskade stämningen när råttan först visade sig. Han såg inte gränsen, den vi ständigt rör oss mot, men inte får passera. Den vi balanserar på.

Jag känner mig ibland som den där killen. Det pratas om att knulla knulla knulla. Men uttrycker jag viljan att stilla hetsen (jag inte kan leva upp till) genom att gå till en prostituerad, blir jag misstänkliggjord och fnyst åt. Det pratas om snygga sextonåringar med tighta rumpor och nykläckta bröst. Skulle jag sedan runka framför nakenbilder av dessa tjejer, blir jag än en gång misstänkliggjord och kallad pedo. Dessa exempel utvecklas med tiden lätt till oroväckande egenskaper – antingen aggressiva och kriminella drag, eller till kufiska och inåtvända böjelser.

Utanförskapet lever så i de yttersta konsekvenserna av normen. Denna paradox blir klarare för varje dag som går. Jag måste ständigt förtrycka den manlighet jag vaggats in i, annars förgör den mig.

Jag måste även tillägga. Saken blir inte bättre av att jag faktiskt inte besitter några av de manliga egenskaperna: (1) ständigt tillbakavisande av kvinnlighet, (2) sträva uppåt, (3) pålitlig i kris, (4) djärvhet och energi.

Vilket betyder att jag samtidigt måste bevisa den manlighet jag inte har. Där har ni ännu en paradox. Känn på den.

Kyssar 2

Nej, jag avstod ifrån att titta på programmet om kyssar. Det skulle bli alltför smärtsamt.

”Konsten att existera är konsten att frivilligt och med jämnmod ständigt dö, kanta sin väg med avlagda kläder, gamla förtorkade skinn, själshudar, människohudar, lämna liken av sitt vara efter sig. – Vad vi ändå har ett underligt sätt att leva.”
(Hjalmar Ekström)

Kyssar 1

Ikväll går det ett program på SVT 2 om kyssar, och varför vi kysser varandra. Förmodligen är det något vi behöver, och förmodligen går jag miste om ett livsviktigt behov. Jag återkommer när jag sett programmet.

Prostituerade har ju den oskrivna regeln att de inte kysser sina kunder på munnen.

Mina och Ingmars demoner

När är det Ingmar Bergman brukar möta sina demoner? Tidigt på morgonen, i sitt hus på Fårö. Han promenerar fram och tillbaka, hans hus är väl över 50 meter långt, och väntar ut ångesten. När är det jag brukar möta mina demoner? Imorse 4:30. Men det tog tid att bli av med dem, jag har nämligen bara någon meter i promenadväg, det brukar bli mellan sängen och toaletten, vilket i och för sig är lägligt; paniken brukar pulverisera magen, så toaletten är väl det enda vettiga alternativet. Sedan tillbaka in i striden, efter ytterligare några minuter återigen till toaletten. Carpe Diem, tänker jag när klockan ringer vid sex.

”Jag hatar livet, det är därför jag skriver”, för att parafrasera Timbuktu. Spegeln på toaletten på jobbet är lite grumlig, och när jag tvättade händerna för en stund sedan kom jag plötsligt att tänka på Kjell Höglunds sång Slutstrid:

”så såg jag min fiendes anletsdrag
och Herre min Gud, det var jag!
Det var jag, det var jag, det var verkligen jag!
Jag tittade som i en spegel
det var jag som stod där i vit kostym
och med mungipor fulla av dregel
det var min egen lägre natur”

Min plats i samhället

Måndag igen efter ännu en förnedrande och kvalfylld helg. Jo, jag var ute och ”festade” i lördags. Jag hamnade på Trädgården, ett ställe på Kungsholmen, Stockholm. Om någon som läser detta var där, notera följande: (1) Den där killen som stod med en gin & tonic vid dansgolvet och glodde, som såg lite bortkommen ut – det var jag. (2) Den där killen som stod vid utgången och verkade vänta på någon eller något, eller vid en tom plats i närheten av toaletterna, som inte kunde företa sig något annat än att just vänta – det var jag. (3) Den där killen som, när han äntligen lyckades få en två minuters pratstund med en dam (efter ett jävlar-anamma-tal till sig själv), blev rädd efter en pinsamm tystnad, reste sig upp och sprang iväg – det var jag.

Den där killen som blir äldre och får en liten kula på magen, och spenderar semestern i Thailand (då talar jag inte om Golfsemestrar) - det är jag om 15 år.

Skriv i Cynikerklubbens blogg

Det finns ingenting att skriva. Varför har jag den här bloggen? Spelar det någon roll vad jag tycker om ingenting. Vad gör ni här? Läs någon annans blogg om ni vill veta något intressant. Jag är slut. Igår skrev jag på ett kontrakt för sex månaders arbete, som konsult. Trygghet? Eller sex månaders fängelsevistelse? Institutionaliserad frihet, som det heter.

Jag har väl ingen tid att sitta här och skriva så mycket skit i det här skitforumet. Men vad ska alla bittra cyniker göra då, tänker ni, om de inte kan läsa om sina (o)vänner? Jo, nu kan vem som helst skicka in ett inlägg till denna klubb. Skicka era alster till cynikerklubben@hotmail.com med ämnet "inlägg blogg" så kanske jag lägger in er.

Inget sex? Kastrering lugnar.

Som vi alla säkert har hört vill Kristina Axén Olin kastrera våldtäktsmän kemiskt. Är inte det en förträfflig idé. Jag tror att det skulle vara bra även för egen del, i förebyggande syfte. En sexuellt och emotionellt understimulerad man är helt klart ett hot, mot andra och mot den egna personen. Vi vet alla vad ensamma och frustrerade människor är kapabla till. Frågan är om min läkare går med på att kastrera mig. "Snälla, doktorn, jag orkar inte längre, jag ramlar snart sönder inombords om jag inte får sätta på någon, och det får jag inte, så snälla, kastrera mig!"

Fula är vi allihopa

Varför har det blivit så mycket snack om det nystartade forumet Beautiful People, ett community för de med symmetriska utseenden, statusyrken och fina lyor? Många protesterar starkt mot en uppdelning baserad på de stela värdegrundena "ful" och "snygg". Samtidigt reagerar de inte på hur nattlivet är arrangerat eller på program som Top model. Alla vågar säga: "du är snygg", men ingen vill veta av: "du är ful". Vadå? Är sådana här saker relativa? Relativiteten verkar dock upphöra när majoriteten har samma ideal, vi är ofta överens om vem som är ful och vem som är snygg.

Varför har ingen tänkt på att starta forumet Ugly People? För att kvala in måste man vara fulare än genomsnittet, vara arbetslös eller ha ett lågstatusyrke, och gärna bo i någon sunkig förort till Stockholm, Göteborg eller Malmö. Kanske till och med på bottenplan med vita galler för fönstren. Vad säger ni? Vem känner sig manad?

Acceptera att du är ful och sänk din ribba, försök hitta likasinnade, förstå att du aldrig får den där snygga tjejen du stirrar på varje morgon på tunnelbanan. Gå hem och runka - gå med i Ugly people!

Kajsas venusberg

Ack, Sverige har inte sett så många vinnare sedan jag vet inte när. Men jag är besviken på vad tidningarna väljer för fotografier. I regel finns åtminstone en bild, tagen när höjdhopperskan exakt befinner sig i brygga över ribban, och venusberget reser sig tydligt mot himlen (man kanske till och med kan skönja ett par läppar). Och Kajsa B. som har ett så fint venusberg. Men idag har jag inte funnit en enda sådan bild. Jag ber er, om någon hittar en sådan bild från gårdagens tävling, skicka länken till mig.

Citat 2.

Vi är alla lika mycket värda. Det spelar ingen roll vart man kommer ifrån:

"Jews, Muslims, Christians
What the fuck's the difference?
We all want money, drugs & bitches"
- Non Phixion

Det är trångt längst bak i ledet

Imorse när jag klev på bussen, hörde jag från chaufförens radio en välbekant stämma: ”det känns helt fantastiskt!”. Nej, det var inte Kicki Danielsson som fått tillbaka livsgnistan, det var självklart allas vår klyfta, Klüft. Även vi cyniker drog på smilbanden igår under finalen i 800 m. Men strax före klockan sju imorse – nej, då kändes det inte alls fantastiskt. Då kändes det grått, trist, bittert. När jag anlände till det myllrande kontorskomplexet beläget i industriförorten Kista (låter som en arbetare i Kemistaden n:r 4) försökte jag vid kaffeautomaten klura ut något i mitt liv värt att säga ”det känns helt fantastiskt” om. Jag kom inte på något. Man måste vara en vinnare för att kunna säga något sådant. Bara vinnare uppmärksammas och hyllas, bara vinnare har en plats i andras hjärtan, bara vinnare lever...vi vill ha – bara vinnare. Om jag kommer på fjärde eller femte plats, då bryr sig inte ens mamma.

Eller om man går segrande ur ett obskyrt evenemang som inte backas upp av nationen. Min kusins hund, en valp, springer spaniel (eller vad fan de heter), vann en hundtävling i helgen, faktiskt otroligt med tanke på att han tävlade i samma klass som vuxenhundar. Varför var inte det på löpsedlarna? Jag bara frågar.

Sterilisering

Funderar du på att ta bort ett illavarslande födelsemärke? Besök Citylaser och sterilisera dig samtidigt. Det finns flera anledningar till sterilisering:

• För många barn - har man fem barn är det dags.
• Ideologi - kanske förespråkar man det nödvändiga i att reducera det ständigt växande befolkningsantalet. Eller kanske är man helt enkelt fientligt inställd till människor under 18 år (om de inte är tjejer och typ 13). Kanske är man inte intresserad av att föröka sig.
• Ressentiment - kan man inte få ett ligg överhuvudtaget (och därmed heller inte barn) vill man ha en anledning till varför man ändå inte behöver ligga med någon. Detta är den bittres revolt. Kan man inte få barn försvinner ju också kravet på att skaffa barn, och därmed kan ingen jävel tjata på en om detta. Detta påminner om begäret hos vissa att gå i kloster för att de inte hittar någon man/kvinna. "Om ingen vill ha mig, kan jag lika väl gå i kloster". Vi agerar inte - vi reagerar.

Ha detta i åtanke när du ska iväg och avlägsna blaffan på låret (eller vart märket nu är beläget).

Citat 1.

En fin beskrivning av oss, vi vet vilka vi är:

"bitterness is the lowest sin, the bitter man rots from within, i've seen his smile yellow and brown, the bitterness is rotting down."
- Smog

Självmordet som ideologikritik

Någon har frågat varför jag länkar till en självmordsguide, är inte det alldeles förskräckligt. Jag vill här klippa in en väns recension av en av Church of Euthanasias publikationer:

"
Church of Euthanasia behöver väl ingen närmre presentation, det räcker med att slå fast att det är den enda kyrkan i världen som erbjuder telefonservice om du behöver assistans under den där oundvikliga timmen då du äntligen beslutat dig för att göra slut på skiten. Skämt och effektsökeri åsido – CoE är fullkomligt seriösa i sitt budskap. Den här planeten är kraftigt överbefolkad, balansen mellan människa och djur, människa och ekosystem är överansträngd; någon måste reagera. CoE drar sitt (miljöaktivistiska) misantropiska strå till stacken. Nummer fyra av deras publikation SNUFF IT består till största delen av en intervju med Reverend Chris Korda som diskuterar diverse evenemang som han deltagit i under det senaste året. CoE har uppenbarligen lagt ner mycket energi på att demonstrera utanför abortkliniker i diverse städer, där man i hejarklacksanda påhejat kvinnorna som i vanliga fall enbart antastas av rabiata abortmotståndare.
Tidningen är rikt illustrerad med fotografier från de olika aktionerna. Chris Korda brukar vanligtvis klä sig i drag, svart peruk och snygg make-up. Med en tre meter hög skylt som lyder ”EAT A QUEER FETUS FOR JESUS” är han sannerligen en svårförglömlig drag queen (’we’re not pro-choice, we’re pro-abortion, why isn’t it free? It’s every womans sacred right’ heter det i en ledare).
Två texter i nummer fyra, Chris Kordas The Age of Simulation och Lydia Eccles The Politics of Daily Life, utvecklar och fördjupar CoEs världsåskådning. I The Age of Simulation pekar Korda ut de felsteg som västerlandets tänkare och industrialismivrare gjort sig skyldiga till under skapandet av dagens mass-samhälle. Människan är inte jordens cancer, det är människans mekaniska världsåskådning som är den verkligt skadliga faktorn i sammanhanget (vissa kanske känner igen tankegångarna från Jeremy Rifkins ENTROPI – en ny världsbild). Det är aldrig för sent att väcka den moderna människan ur sin ideologiska slummer. ”The ideological cancer has its roots in humanism, the Sophist idea that ’man is the measure of all things.’ Goethe’s followers built on this notion to create their pyramidal ’levels of being’ , with humans at the top, a chosen species for whom all was created, and without whom all the would have no meaning.’” Ett sådant tänkande är inte giltigt längre, det är jorden själv som är det verkligt heliga, slår Korda fast. Eccles’ text i sin tur uppmanar dig att ställa ett par enkla frågor i vardagliga situationer för att möjliggöra ett uppvaknade ur din slummer. SNUFF IT kan beställas från CoEs hemsida, där man också hittar musik, t-shirts, knappar (ex: ”DRIVING DRUNK? TAKE OFF YOUR SEAT BELT”) m m. När du ändå är där kan du passa på att skriva upp dig för ett medlemskap, det enda som krävs av medlemmar är att de inte förökar sig.
"

Hår på kroppen?

I en kvällstidning angående att raka sig under armarna:
" - Det är lätt att skinnet blir inflammerat utan hår eller om man ständigt rakar bort det. Och en inflammerad hud kan inte förmedla feromoner som är det doftämne som får det motsatta könet intresserat."

Jag borde ha förstått att kvinnor tänder på täta illaluktande buskar som krusar sig pubisaktigt när svetten blöter upp hårstråna. Nej, jag fortsätter att raka armhålorna, som Beckham. Jag är kompromisslös. Det är därför jag är ensam.

Inga pengar - inget sex

En kvällstidning följde, som alltid, sitt journalistiska kall och uppmärksammade denna viktiga nyhet:
Ju mer pengar desto mer sex, så säger en undersökning som BBC gjort. Detta har inte bara, som man kan tro, att göra med att kvinnor attraheras av mycket pengar. De män som tjänar mest pengar har också störst sexlust. "Med hög testosteronhalt har du större sexlust och det tillsammans kan göra att du arbetar hårdare och tjänar mer pengar."

Berätta något vi inte redan vet.

Cynikerklubben - samlingsplats för utslagna

Cynikerklubben är ett forum för de bittra och förlorade, de som gett upp att försöka leva upp till sin individuella potential. Ja, det är ok att hata, både andra och sig själv. Det är ok att gnälla och bara se det negativa i allt som händer. Det är ok att förtränga, förneka och försaka.

Välkomna ska ni vara till Cynikerklubben!