Ja, efter mer än ett år är jag tillbaka, men lugn, ingenting har hänt sedan sist. Ingenting. Jag kan hålla upp i fem år, tio år, och ni kommer att få samma labila texter slängda i ansiktet som då jag började.
Nog om det.
Jag såg Darwins mardröm igår, en film om livet i Tanzania, om livet vid Victoriasjön, om globalisering, prostitution, fiskeindustri, vapenhandel och allmän fattigdom. När jag sent i filmen får veta att en av de prostituerade kvinnorna som följts, Eliza, har blivit mördad av en Australiensk kund, då vill jag gråta. (jag kan inte gråta, så det blir i och för sig inget av den varan) I början av filmen hade hon sjungit en sång om Tanzania med sin hesa vackra röst. Och jag tänkte: vad ska jag göra med denna information. Med denna medvetenhet. Efter varje bok, film, artikel osv om tredje världen, ökar mitt västerländska medvetande om dessa missförhållande, och om min egen eurocentrerade bubbla. Ska jag gå med i och betala till varje intresseorganisation jag hittar - till Rädda barnen, Individuell Människohjälp, Röda korset, Läkare utan gränser osv bla bla? Först äter jag en filé från en Nilaborre (en stor exportvara från länderna runt Victoriasjön). Lokalbefolkningen själva tar del av fiskrenset, inte vet jag hur de äter det, men det var några av de vidrigaste bilderna från filmen. Alltså, jag äter en fin filé från en Nilaborre, och sedan betalar jag in 150kr till någon hjälporganisation. Jag tar först del av de positiva effekterna från globaliseringen, sedan ser jag till att de negativa effekterna inte blir lika stora för lokalbefolkningen i Tanzania. Fint.
Nu ska jag surfa runt lite och kolla vilken platt-tv jag ska köpa. Sedan kanske jag laddar ner lite porr, äter en Nilaborre, några feta tigerräkor, och fixar med ett par transaktioner. Så har jag levt ännu en dag.
Syns om fem år.
söndag, januari 07, 2007
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)