Madeleinekaka

Litteraturhistorien är full texter med tillbakablickar: minnen och händelser i författarens (karaktärernas) barndom skildras i varje verk jag läser. Ett av åtskilliga exempel – ett inte alltför betydelsefullt i sammanhanget, jag skulle kunna skriva om Proust! – läser jag i Steve Sem-Sandbergs bok om Milena Jesenská: Milena minns hur hennes Farmor tog med henne till Den segerrika jungfrumoderns kyrka på Karmelitská för att titta på Jesubarnet. Men det hon istället uppmärksammade var den lilla trekanten ovanför, dvs Den helige ande, som fick henne att förstå och läsa symboler, och hon ska i andra sammanhang ständigt återkomma till denna minnesbild.

Det vanliga är att föräldrarna tar med barnet på en oförglömlig vistelse. Det kan vara en för då barnet obetydlig upplevelse men som sedan etsat sig fast i märgen och senare måste slå ut till en symbolmättad trädkrona. Kristna motiv, oftast, ikoner, Mariabilder, fresker, eller platser, personer, motiv, starkt förknippade med historien eller religiösa kvarblivelser. Ett sådant minne krävs för att åkalla den betydelsefullhet som barndomen i efterhand får (tillskrivs?).

Det kan heta: Min far tog ofta med mig till Botkyrka Kyrka för att se det flandriska altarskåpet från 1500-talet. Hur fascinerad var jag inte av Jesus väg över korset: bärandet, uppspikandet och nedtagandet. De små skulpturerna och målningarna vinkade in mig i en värld jag annars inte hade tillgång till. Jag fick till och med bevittna mötet mellan Abraham och Melkisedek. Denna (minnes)bild har betytt mycket för mig och min relation till det religiösa, hur jag ser på avbildandets konst och människors förhållande till den kristna mytologin.

I mitt fall heter det snarare: Min far tog ibland med mig ut till Ladugårdsgärdet för att besöka Kaknästornet. Vi stod där, 30 våningar upp, och såg ner på Stockholm med omnejd. Jag var imponerad av den 155 meter höga byggnaden och att den byggdes redan på 1960-talet. Kungsgården Kaknäs, jojo. Jag förstår nu i efterhand vilken betydelse det haft på hur jag uppfattar fallos. Hur stor [pip] måste jag inte ha för att mitt liv ska bli meningsfullt. Jag kommer därför aldrig att glömma när min far tog mig med till Kaknästornet.