"Långt efter det att deras brevväxling upphört slog det henne att vad hon mer än något annat älskat hos honom var hans oförsonlighet – en oförsonlighet som aldrig tog sig uttryck i aggresivitet eller självhävdelse utan tvärtom i en självutplåning som ibland kunde förefalla närmast morbid. /.../ Men hon visste samtidigt att det var just denna oförsonlighet som hindrade kärleken från att förverkligas. Ingenstans mötte man hos honom något motstånd, tills man till slut insåg att denna motståndslöshet var just själva motståndet."
- Ur Ravensbrück
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar