Han vandrar runt på måfå ett tag innan han bestämmer sig för att gå in och hämta rea-katalogen i en bokhandel. Han blir kvar en stund och bläddrar lite i Svanstedts Sprängskiss. Han borde köpa den, tänker han. 185 kronor är inte så farligt ändå. Boken verkar intressant. Men han går därifrån, tomhänt. Senare på kvällen ser han att den kostar 103 kronor på nätet. Han beställer ett exemplar av Sprängskiss och ett exemplar av Bokhandelns död.
Han är hungrig. Borde äta något. Fullt med folk överallt. Tråkigt. Trångt. Tröstlöst. Kanske räcker det med en varmkorv.
Han tänker tillbaka: i bokhandeln, vid ett ställe, var ett skynke undandraget och han kunde se in i ett rum fullt med kartonger, tejprullar, gummisnoddar, vadderade kuvert och lite, för honom, på måfå utplacerade pappershögar. Det finns en känsla som ständigt återkommer och han kände den i samma ögonblick han såg det där rummet. Han vet inte hur rutinerna löper, vilka kartonger ska användas till vad, varför ligger de där arken där, hur beställer man böcker, när anländer de, ska han skicka en sändning? Hur då? Tafatt. Hjälp någon, för svårt, han klarar inte av ett så svårt jobb. Han vet ju inte hur det går till. Är det inte bättre om han står i kassan ett tag.
Fortfarande hungrig. Han gick förbi en korvkiosk men det var ingen före i kön, ingen köpte någonting där, varför skulle då han göra det? Han skämdes. Hur länge hade korvarna legat där? Skulle han kräkas senare på kvällen av räksalladen? Han skämdes. Skulle en konststuderande köpa en varmkorv om han eller hon var hungrig? Nej, skulle inte tro det.
Han går in på Zara. Det tar lite tid att leta sig fram till den ganska sparsmakade herravdelningen. Han drar lite i några skjortor, vänder på ett par skor, kollar prislappen på ett par jeans, försöker se ut som om han brukar gå handla kläder ensam. Tänk om han tar med sig ett par jeans in i provhytten och upptäcker att de är för små. Ska han då ta på sig allt, gå ut och hämta ett par större och sedan in igen. Jobbigt, påfrestande, pinsamt. Dessutom har de inte det som han vill ha. Egentligen borde han träna sin sociala förmåga och utnyttja Zaras världsberömda efterfrågestyrda logistikflöde. Från insamling av kundens verkliga behov till färdig vara på nolltid. Två kollektioner i veckan till över 3000 butiker. Han vill också något, han har också en smak, de vill höra vad han tycker, det är viktigt för dem. Han går ut innan pressen blir för stor.
Han går förbi ännu en korvkiosk. Det är kallt. Varför säljer de inte varmkorv inne i galleriorna? För fult, kanske. För lite stil, luktar för mycket ketchup, för många pensionärer som ska äta chorizo. Det börjar bli kris nu. Varmkorven är hans ända chans att få lite mat i sig.
Han går in i en urbant trendig sneaker-affär. Plockar upp en gratistidning som han börjar bläddra i snarare än att titta på skor. ”People”. Svensk. Reklam, ett par intervjuer och en massa människoporträtt. Typ: en snygg bild på någon snygg person. Ålder: 23. Bor: Stockholm. Gör: DJ, fotoassistent, grafisk designer, musiker, filmredigerare, nöjesjournalist. Det där som folk gör. I allmänhet. I Stockholm, Malmö och Göteborg.
Bredvid ligger en konstbokhandel. Där inne bläddrar han i några böcker som ligger upplagda på fem bord. Mycket naket, bröst, kön, estetiska poser i svartvitt. Han vill köpa tre sådana böcker och ”Essays, Lectures” av Wallenstein. Han har inte 2000 kronor, så han går därifrån. Helst av allt skulle han ha velat bli vän med de som stod där inne och beställde kaffe i den obligatoriska espressobaren. Män och kvinnor i 30-årsåldern som är med i konstmatchen, som studerar Grids och torkar sig rhizomatiskt i stjärten med Deluezes bok om Foucault.
Alla butiker som är något har en espressobar. Ingen butik har en varmkorvsbar.
Han har lyckats slå ihjäl några söndags-timmar på stan, utan att få något att äta. Han tar tunnelbanan hem, kokar makaroner, steker köttbullar, knäckebröd, kollar Norén-dokumentären Kall, tar en runk och går sedan och lägger sig. Det kommer att vara mörkt i fem dagar. Sedan i en dag till.
Den sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt verk. Och han vilade på den sjunde dagen efter allt han hade gjort.
söndag, februari 17, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar