Någon gång tidigt elvahundratal skrev Omar Khayyam sina Rubaiyat, dessa fyraradiga verser på Farsi, bland annat översatt till svenska av allas vårt hospitalhjon Eric Hermelin.
75:e dikten
Den personlighet, på hvilken du (mest) fullkomligt litar,
Är, derest du öppnar Insigtens öga, fienden sjelf.
Bäst att du, här i tiden skaffar dig måttligt med vänner
Med tidens menniskor är umgänget bäst - på afstånd
I Paul Marlowes bok Resurrection and life finns en person som bara kommunicerar genom att uttala rader ur Rubaiyat. Så eftersträvansvärt. Så fint. Så, i sin klokhet, bejakande och alstrande, som ett mot mörkret motståndskraftigt ljus. Det enda möjliga.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar