I DN idag fanns en artikel om lycka. DN hade också varit ute på stan och ställt frågan: "när kände du dig lycklig senast?" (ni vet med en liten bild på personen och svaret bredvid)
En kille svarar: "I går kväll fick jag en bra blick från en tjej. Det händer inte så ofta att det känns så schyst. Eftersom det var länge sedan sist blev det en extra kick."
Vad ska vi göra med alla ensamma människor? Eller är det jag som kräver för mycket, eftersom jag inte skulle nöja mig med en liten blick? Eller, jag skulle nog inte bli lycklig i alla fall. Eller? När fick jag en blick senast? Vi lämnar ämnet nu.
Some of my friends, don't know who they belong to
some can't get a single thing to work inside
- Gram Parsons
Anonymous said...
De ensamma människorna kan sitta och ruttna. Livet är rättvist.
04 november, 2005 23:14
Bra sagt! /DNA
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
De ensamma människorna kan sitta och ruttna. Livet är rättvist.
Detta är en blogg om och för de statiska, jag ska lägga till det i presentationen, tack Klaus. Vi vill inte förändras, vi är för upptagna med att posera med vår inbillade sorg. Vi är inte särskilt ärliga, och sanning är ingenting vi strävar efter. Vi vill stå kvar på samma ställe hela livet, inte röra oss, vi vågar inte, och vadå språket, vi vet inte vad det betyder, vi vill titta på teve, vi vill inte träna, vi vill äta buffalo wings till lunch varje dag, titta på porr, äta kött, knulla ibland, men det får vi sällan, och vi gör inga större ansträngningar för att få vad vi vill ha, för egentligen vill vi ingenting annat än att bli omhändertagna, och vips så har livet varit, och vi klarade oss, vi levde och dog och däremellan gjorde vi ingenting, förutom att raka pungen och kolla på haneke, en perfekt kombination, och så tyckte vi lite ibland, hade åsikter, men det var bara för att fördriva tiden, för någonstans i trettioårsåldern försvinner våra vänner, de har tröttnat, och vi vill inte ha nya, vi har ju våra föräldrar, och när de dör bor vi kvar i deras hus och andas så lite som möjligt, och sen dör vi och innan dess har vi bara rakat pungen och kollat på haneke osv.
eller ska vi kalla oss jag?
Skicka en kommentar