”Jag sätter ned kroppen och vänder mig inåt, mot min själ. Det är den som skall finna sanningen. Men hur? En djup osäkerhet kommer över oss varje gång själen känner sin egen otillräcklighet; då den samtidigt är sökaren och det mörka landskap som skall genomsökas, där inga hjälpmedel står till förfogande. Söka? Det räcker inte: skapa. Själen står inför något som ännu inte existerar och som den ensam kan förverkliga och genomtränga med sitt ljus.”
- Proust
lördag, oktober 20, 2007
torsdag, oktober 18, 2007
Melankolikern
”Vi känner till det allihop, även de mest robusta av oss: hur allt vi gör och upplever plötsligt har blivit grått och färglöst; hur alla skillnader försvinner i ett svart hål av namnlös tristess; hur själva livet förytligas; hur alla våra passioner torkar in; hur vi drar oss tillbaka från allt och alla och tar vår tillflykt till oss själva – utan förflutet, utan framtid – i ett Nu som bara varar och varar ...
/.../
Melankolikern reagerar på människans ändlighet genom att vägra acceptera den. Tyngd av tid förtärs melankolikern av hat mot en värld han inte kan styra. Han vill det omöjliga: hålla fast vid det förlorade. Melankolikern bär således förlustobjektet inom sig som ett svart hål, som drar alla andra kroppar till sig och förgör dem. Hans högsta önskan är att få tiden att upphöra, så att han kan återförenas med det förgångna och döda; hans livssmärta är en dold dödsönskan.
Melankolikerns motsats är inte manikern, som det ofta hävdas, utan den sörjande. Sorgen är det livsmodus varmed människan tar itu med sin ändlighet. Utan sorg, ingen glädje, och heller ingen självständighet.”
- Ur Melankoli av Espen Hammer
/.../
Melankolikern reagerar på människans ändlighet genom att vägra acceptera den. Tyngd av tid förtärs melankolikern av hat mot en värld han inte kan styra. Han vill det omöjliga: hålla fast vid det förlorade. Melankolikern bär således förlustobjektet inom sig som ett svart hål, som drar alla andra kroppar till sig och förgör dem. Hans högsta önskan är att få tiden att upphöra, så att han kan återförenas med det förgångna och döda; hans livssmärta är en dold dödsönskan.
Melankolikerns motsats är inte manikern, som det ofta hävdas, utan den sörjande. Sorgen är det livsmodus varmed människan tar itu med sin ändlighet. Utan sorg, ingen glädje, och heller ingen självständighet.”
- Ur Melankoli av Espen Hammer
måndag, oktober 01, 2007
Skrovel
Han skrapar lite med tån, hör konstiga ljud utanför samtidigt som den asiatiska mannen bakom toalettdörren nynnar på en gammal jingel. Han ser ut genom titthålet, ingen där, öppnar dörren, går ut en bit, ingen där, ingen där. Han går in igen, knackar lite lätt in till sin vän. Är du där? Ingen där, ingen där.
And how I wish it was not true
But i ain't gonna stand up here and lie to you
I believe y'all deserve more than that
And if there's one thing that I’ve learned
Brother, you know you're gonna get burned
If you don't know where your love is at
- M Ward
And how I wish it was not true
But i ain't gonna stand up here and lie to you
I believe y'all deserve more than that
And if there's one thing that I’ve learned
Brother, you know you're gonna get burned
If you don't know where your love is at
- M Ward
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)