Skärsbonaden

Den hjälm som ofta satt på mitt huvud efter att jag fyllt tjugo, har nu kommit tillbaka. Det där trycket i en ring runt huvudet är en omisskänlig känsla av total utsatthet i den nedåtgående spiralen, inget ljus sipprar igenom det hermetiskt slutna pannbandet. Jag gnider fingrarna oftare mot tinningarna, tror att det ska gå över då. Det gör det inte, och allt som händer leder till att bandet dras åt lite till och lite till. Exempel: igår satt vi och lyssnade på vår HR-kille som berättade att kompetenstrappan nu helt har gått över till att bli en rulltrappa som rör sig ner - du måste hela tiden avancera framåt, uppåt, för att ens stå kvar på samma ställe. Hjälmen blev genast tyngre. Bra är dock att jag inte fryser lika mycket om huvudet nu när det börjar bli kallare ute. Det är positivt, det tar jag med mig.