Vill tillbaka

Jag kommer inte att skriva här längre, eller någonstans, eller någonsin. Ett ljus slocknar.

För en stund sedan intervjuades en kvinna som blivit utvald till sveriges bästa kvinnliga chef (eller något liknande) och på frågan om hur man lyckas med det sa hon: "man måste våga vinna, våga vara bäst, satsa allt."

Den här bloggen försökte vara ett forum för de som inte vågar vinna, som inte vet hur man är bäst, och som inte har det i sig att satsa allt. Men eftersom mannen bakom bloggen är lika inkompetent som de människor han vill företräda, så säger det sig självt att det tar slut förr eller senare.

”Här finns inga somrar tillsammans på landet, inget liv i reserv på en bankbok eller i en aktieportfölj. Man kostar inte ens på sej en lugn andning. Här finns bara pinande oro, dagliga eruptioner och en omättlig hunger efter att komma tillbaka.” Ur Kjell Espmarks Hatet

Det finns kärlek, kärlek härinne, men den skyms av det ständiga tillbakadragandet. Och det ständiga ifrågasättandet av viljan. Finns den där, viljan att förändras, att bryta det som varje dag ger näring åt identiteten.

”Det bränner under mina ögonlock och huvudet är febervarmt. Jag känner hjärtats pumpslag i mina halspulsådror. Dunkandet tränger in någonstans under öronsnibbarna och blandar sig med den inre monologen. Allt annat är tystnad.” Ur Inga Ehrströms La Casita